Framsteg

Idag är det en vecka sen mina Inderal tog slut.
Jag har inte beställt nya för jag vill sluta med dem. Jag testade därför hur min kropp skulle reagera när den inte får sin dagliga dos och hittills har det faktiskt gått bra.

För er som inte vet vad Inderal är för typ av medicin, så är det s k betablockare. Det förhindrar bl a högt blodtryck och hjärtklappningar. Det sistnämnda fick jag i samband med panikångest som i sin tur utvecklades genom min depression. Det är som ett rullande band där det ena avlöser det andra. Depressionen har dock stabiliserats och det tack vare medicin och regelbundna terapisessioner. Jag äter idag 300 mg Efexor och har smaskat det i över 5 år nu.

Jag har glömt bort hur min kropp fungerade innan medicineringen. Nu känns det som det bara går per automatik.

En jul hade det blivit ett missförstånd och mina tabletter hann ta slut innan jag fick ny dos vilket resulterade i att jag var utan Efexor en hel julhelg. Det var förmodligen den sämsta julen jag har haft, rent fysiskt vill säga. Det var länge sen jag mådde så dåligt som jag gjorde då. Hela kroppen skakade, jag mådde illa, var yr, svamlade och frös om vartannat. Hade man inte vetat orsaken hade man kunnat tro jag var på avgiftning för narkotika eller alkohol. Idag är jag därför extra noga med att ha tabletter hemma då jag inte vill hamna i samma fysiska tillstånd igen. Min plan är ju att så småningom sluta med medicinen helt och hållet, men tanken skrämmer mig lite för jag vet inte hur det kommer att gå. Det blir ju att trappa ner på dosen lite åt gången, så kroppen hinner att vänja sig vid sänkningen, men frågan är om den nöjer sig med det.